Du är här:

Fiber och foder

Att bara analysera fodrets NDF är alltså inte tillräckligt för att till fullo beskriva fibervärdet. Förutom att fiberhalten i till exempel gräs ökar med grödans mognadsgrad, sker även en förändring i fiberkvaliteten så att den blir mer svårlöslig. Det som inträffar, när spätt gräs övergår till blommande planta och slutligen till halm, är att fibern lignifieras, förvedas, i ökande grad. Visserligen kan man mäta det genom en viss ökning i ligninhalten, men även cellulosan och hemicellulosan förändras, så att den blir mindre tillgängliga för matsmältningsenzymerna.

Fodrets fiberhalt kan användas på olika sätt i beräkningen av foderstaten. En användning är att beräkna kons konsumtionsförmåga. Detta är helt avgörande när man tilldelar foder i fri tillgång, vilket är vanligt i de flesta lösdriftsladugårdar. Vid beräkningen av kraftfodergivornas storlek måste man först göra en uppskattning av hur mycket grovfoder kon äter. Det har därvid visat sig att kons konsumtion av fiber (NDF) är relativt stabil, cirka 1,5 % av levandevikten. Genom att veta totalfoderstatens NDF-halt, kan man därför uppskatta, hur många kg torrsubstans kon kommer att äta av fodret.

En utveckling av NDF-analysen i sammanhanget är att korrigera NDF-halten med ett effektivitetstal som återspeglar fiberns löslighet i vommen, så kallat eNDF. En jämförelse mellan betfiber och fiber av ett hö visar då att betfiberns NDF är betydligt snabbare löslig i vommen. Skillnaden innebär att en ko orkar äta är upp till 3 gånger mer betfiber-NDF än hö-NDF.

Detta är sannolikt en av anledningarna till att man uppnått så bra produktionsresultat av att ersätta en del vallfoderfiber med betfiber till högmjölkande kor.

NDF och eNDF:s innehåll i olika råvaror samt dess EFD-värde
Råvara NDF-halt g/kg ts eNDF g/kg ts EFD-värde %
Korn 180 61 55
Havre 305 104 28
Sojamjöl 95 22 73
Betfor 334 110 70
Vallfoder 556 500 55

EFD-värdet

Ett annat sätt att uttrycka fiberns nedbrytningshastighet är det EFD-värdet. Det står för efficient fiber degradability och tillämpas bland annat av foderindustrin vid optimering av kraftfodersammansättningen. EFD analyseras på samma sätt som när man bestämmer proteinets nedbrytningshastighet, EPD (efficient protein degradability). Med in sacco-teknik mäter man hur fort fibern bryts ned i vommen hos kor. Med ett flertal mätvärden under en tidsföljd och med en antagen utflödeshastighet kan man därvid beräkna fiberns nedbrytningshastighet i vommen.

Riktigt hur man ska använda fodrens EFD-värden är inte klarlagt. Senaste nytt i foderindustrin, är att man varierar sina foderblandningars EFD-värde för att passa till olika grovfoder. Om grovfodret är spätt och alltså har ett antaget högt EFD-värde rekommenderar man ett kraftfoder som har en fiberkvalitet med lågt EFD-värde, det vill säga en svårsmält fiber.

Till ett grovt grovfoder med mycket svårsmält (långsam) fiber rekommenderar man å andra sidan ett kraftfoder med mycket lättsmält (snabb) fiber (högt EFD-värde). Ett exempel på en lättsmält fiber är betfiber. Ett exempel på ett svårsmält fiber är havrekli eller fibern i palmkärnkaka.

eNDF-värdet

eNDF-värdet används på samma sätt som det rena NDF-värdet. Skillnaden är alltså bara att man graderar olika fodermedels NDF. I fråga om NDF rekommenderar man att minsta NDF-halten i totalfodrets ts ska vara 30 %.

När man uttrycker fibern som eNDF är det istället 20 % som gäller som gräns. På liknande sätt är det när man använder måttet för att uppskatta hur mycket foder en ko orkar äta. Man tillämpar då måttet 1,5 % NDF av kons levande vikt som maximal konsumtion. Använder man eNDF är motsvarande siffra 1,2 % eNDF.

Svårigheterna vid både tillämpningen av eNDF och EFD är emellertid, att det finns för få analyser för att idag kunna tillämpa dem fullt ut. Bland det viktigaste är ju att veta vad olika vallfoderkvaliteter har för analys.

Detta har man ingen teknik för att analysera idag. Däremot analyseras NDF idag allt mer flitigt i lantbrukarnas inlämnade vallfoder. Dessutom finns NDF-värdet deklarerat på allt fler kommersiella kraftfodermedel. Råvarornas NDF-innehåll finns i fodermedelstabeller. Därför är det sannolikt att en tillämpning av det ”rena” NDF-värdet till en början kommer att bli mest tillämpat. Och det är ju ett stort steg framåt i fiberanalysen bara det.

Exempel på innehåll av NDF och beräkning av eNDF i fodermedel intressanta för svenska förhållanden
Grovfoder NDF (g/kg ts) Effektiv NDF (%) eNDF (g/kg ts)
Bete - gräs,baljväxter 480 41 197
Halm - korn 750 100 750
Hö - gräs 610 98 598
Vallensilage - gräs, extrahackat 610 88 537
Kraftfoder
Betmassa 425 33 140
Havre - malen kärna 305 34 104
Korn - malen kärna 180 34 61
Raps - mjöl 269 23 62
Soja - mjöl 95 23 29

Aminosyror i betmassa

Aminosyror i betmassa (g/kg ts)
Lysin 7,0 Arginin 4,4 Alanin 4,6
Metionin 1,8 Fenylalanin 3,7 Aspartic acid 7,4
Cystin 1,4 Histidin 3,3 Glutamic acid 9,1
Treonin 4,4 Leucin 6,1 Glycin 4,1
Tryptofan 1,0 Leucin 6,1 Glycin 4,1
Isoleucin 4,0 Valin 6,1 Serin 5,2

Betmassa innehåller relativt stora mängder av de essentsiella aminosyrorna lysin och metionin och också en del av de icke essensiella aminosyrorna glutamin och asparginsyra. 

Mineralinnehållet i betmassa

Mineralinnehållet i betmassa (per kg ts)
Kalcium 5,8 Järn 160 mg
Fosfor 1,0 Mangan 58 mg
Natrium 0,5 Zink 24 mg
Magnesium 1,9 Koppar 8 mg
Kalium 5,1 Järn -
Klor 0,3 Koppar -

Källa: IRS, 1992

Kalcium och kalium är de mest dominerande mineralerna i betmassa. Fosfor, natrium och klor finns i mindre kvantiteter