Du är här:

Fiberanalys

De vanligaste analysmetoderna för att beskriva ett fodermedels fiberinnehåll är idag NDF och ADF.

Metoderna bygger på en skonsam extraktion av det lösliga cellinnehållet och en filtrering av den mer svårlösliga resten, fibern.

NDF (Neutral Detergent Fiber) brukar man betrakta som ett mått på cellulosa + hemicellulosa + lignin. Den fiberfraktion som inte omfattas av denna analys är den mer lättlösliga pektinfraktionen. Fodermedel som håller hög andel av fiber i form av pektin, såsom HP-Massa och Betfor, erhåller därmed ett förhållandevis lågt fibervärde enligt NDF-metoden. Betfor innehåller alltså en totalt högre halt fiber än vad den konventionella fodermedelsanalysen NDF anger.

Detta är speciellt viktigt när Betfor värderas som fodermedel till grisar och idisslare. Hos grisar kan smältningen av pektin mer liknas vid den övriga fiberfraktionen. Den avviker alltså starkt från nedbrytningen av stärkelse och socker, som smälts fort. Hos idisslare kan emellertid pektin mer liknas vid socker och stärkelse, då den bryts ned mycket lätt och fort i kons vom.

ADF (Acid Detergent Fiber) ger ett mått på växtens innehåll av cellulosa + lignin. Genom subtraktion NDF - ADF kan alltså även innehållet av hemicellulosa beräknas.

Speciella analysmetoder, idag sällan använda i fodersammanhang, får tillämpas för att bestämma innehållet av pektin. Här kan metoder som utvecklats för att analysera kostfiber i livsmedel användas.